En tia per låt. Det är vi beredda att betala, enligt Apple som lanserade sin Music Store i går kväll. Tack vare avtal med de fem stora skivbolagen i USA - Sony, Universal, EMI, BMG och Warner - kan Apple erbjuda drygt 200 000 låtar till försäljning redan från start och Jobs lovade att det skulle bli "flera för varje dag".
Naturligtvis skulle jag recensera tjänsten här , om jag bara hade kunnat. Den är nämligen bara öppen för amerikaner, gissningsvis för att skivbolagen vill ha det på det viset. (Det är svårt att se varför Apple skulle vilja det.) Men bristen på praktisk erfarenhet hindrar ju inte ett par principiella reflexioner.
Till att börja med är digital musikhandel à la Apple en uppvisning i vertikal integration som skulle få Microsoft att rodna. Apple driver butiken, du köper låtarna via Apple-programmet iTunes, spelar dem med samma program (givetvis på Apples datorer) och kan flytta över dem till Apples bärbara musiklåda iPod - och inget mer. Låtformatet är inte MP3 eller Ogg utan AAC, ett format som enligt uppgift låter bättre än MP3 vid samma filstorlek men som händelsevis också öppnar dörren för upphovsrättshantering (DRM).
I ärlighetens namn tycks inte DRM användas i någon större utsträckning, i alla fall inte till att börja med. En inköpt och nedladdad låt får fritt brännas till CD, men man får göra högst tio kopior med samma låtlista, och den får spelas på maximalt tre Mac-burkar. Det är förmodligen generösare villkor än någon annan online-musikhandel erbjuder idag, men det är ändå viktigt att veta att spärren finns där den dag någon anser att den behövs.
Apple har också utlovat att tjänsten ska öppnas för Windowsanvändare innan årsskiftet, men inget har sagts om hur det ska bli utanför USA.
Sist men inte minst byttes Jobs coola slogan från häromåret, "Rip. Mix. Burn.", under gårdagens presentation ut mot det något mer anpassliga "Acquire. Manage. Listen." Gratisturen är slut, dags att börja betala. Och det gör jag gärna, bara låturvalet är vettigt.
10:06:52 AM 
|
